Tänk tryggt, del 1

ART-INLINE-0-otrygg400_47952aJag känner mig inte trygg längre. Jag tittar över axeln när jag möter och går förbi någon som ser lite skummare ut än andra. Jag kollar lite extra noga om det är någon bakom buskpartiet när jag går till eller från pendelstationen på kvällarna. Jag är inte lika kaxig när jag ska ta mig hem på kvällarna efter krogbesök eller annat. Och jag är definitivt inte lugn när mina barn är ute sent på kvällarna.

Varför är det så? Vad har hänt? Ska det behöva vara så?

Jag vill ju att det ska vara som när jag växte upp och vågade gå överallt i Märsta, ta pendeln eller nattbussen till och från Stockholm, åka kors och tvärs över länet med tunnelbana, pendel och bussar oavsett tid på dygnet och med mina föräldrars okej (nåja, åtminstone oftast).

Hittills har jag varit den lugnaste i familjen när det kommer till att låta barnen röra sig ute på kvällarna här och i stan, antagligen för att jag känt igen mig i områdena till skillnad mot min man som växte upp bland lammhagarna på Gotland och aldrig riktigt har vant sig vid att åka pendel, tunnelbana mm. Han har alltid varit den som tyckt att vi kan hämta/lämna, medan jag ansett att om jag kunde åka själv, kan väl mina barn det också.

ordmolnTills nu. Jag är inte trygg längre. Jag gillar inte att min dotter åker pendel ensam till Märsta på kvällarna, jag är faktiskt inte helt bekväm med att hon åker tillsammans med kompisar till någon fest, bio eller annat heller. Jag gillar inte ens känslan när min 20-årige son är ute sent och ska ta sig hem genom stan även om han är tillsammans med sina kompisar.

Jag känner mig verkligen gammal, orolig och småtöntig när jag skriver det här. Men det är ju så. Och det är tragiskt och jag vill verkligen kunna göra något åt det. Jag blir tvungen att använda en klyscha och säga att vi kan inte längre se på, vi måste agera.

Anledningarna till att det blivit såhär är flera och jag hör hur några av er tänker. Låt mig slippa höra det och tänk istället på vad vi kan göra för att lösa problemen för jag vill inte acceptera den trista utvecklingen och skjutsa barnen överallt, gå omkring med tårgas i fickan eller för alltid stanna inne i hemmets vrå. Det finns faktiskt en del som var bättre förr…

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud