Ersta – ett sjukhus med finess & fula kalsonger

Sådärja. Överlevde! Nu är jag hemma, dricker kaffe och äter macarons. Osten och de alldeles, alldeles underbaIMG_5604ra små Groksisarna åt jag direkt när jag klev innanför dörren.

Känner mig lugnare och gladare än på flera dagar. Lättad över doktorns besked om att det inte fanns några tumörer eller någon cancer i tjocktarmen. Crohns-drabbade har nämligen en förhöjd risk för tjocktarmscancer och med allt som hänt mig det senaste halvåret hade det lika gärna kunnat vara ett sånt besked som fått bägaren att rinna över. Men idag hittade man bara ett par tarmfickor och en rejält inflammerad tarm. Det får jag vara nöjd med åtminstone tills besöket på fredag när jag ska genomlida magnetröntgen av tunntarmen.

Besöket idag var mycket, mycket bättre än jag befarat. Jag har ju som sagt gjort undersökningen tidigare, men de gångerna tror jag inte läkaren var så värst intresserad av min tarm eller min hälsa. Han gjorde nog mest bara sitt jobb och rotade igenom eländet lite snabbt och okänsligt. Skillnaden är milsvid mellan de olika undersökningarna! Dagens undersökning tog en dryg timme och varenda millimeter av tarmen synades, men med finess och omtanke. Jag tog för säkerhets skull allt lugnande och smärtstillande de bjöd på, så mycket som de hade, enligt läkaren…och det gjorde att jag efter ett tag t.o.m vågade titta på skärmen och se insidan av min tarm. Fascinerande!

Läkaren var trevlig, vänlig och intresserad. Sköterskan supersnäll ocIMG_4064h förklarade hela tiden noggrant vad de höll på med. Ersta sjukhus är ett fantastiskt ställe, med fantastisk personal och fantastiskt fula patientkläder! Smickrande dock att sköterskan bytte 80-100kilos-kalsongerna till 60-80kilos-varianten när jag fortfarande hade jackan på mig…

Efter undersökningen kände jag mig rejält genomrotad och tom och fick slappna av en stund innan jag skulle byta om och ta mig hem. Efter allt lugnande var jag lagom mosig, hungern hade övergått i svält och t.o.m. nästan försvunnit. Men när jag plötsligt kom på att det förhoppningsvis ska dröja länge innan nästa laxering kändes allt fantastiskt. När jag sedan klev ut från sjukhuset och möttes av utsikten kändes livet t.o.m. värt att leva igen!IMG_3747

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud