Det här med att må bra – del 1.

Under hela 2014 mådde jag uruselt. Av flera anledningar, men i huvudsak för att man upptäckte att jag har Crohns sjukdom. Det är en eländig, besvärlig och rent ut sagt överjä–ig sjukdom. Som jag har.

Jag har haft ledbesvär sedan 1996, vatten i knäna i ett otal gånger, inflammationer här och där, opererat båda knäna, ont i hela kroppen, testat diverse mediciner och avverkat läkare efter läkare. Ledbesvären har kommit i skov och däremellan har jag mått helt okej. Tills typ 2011, då magen la av. Sen tog det tre år för läkarna att fatta vad det var, men 2014 fick jag alltså domen. Crohns sjukdom och reaktiv artrit.

Det betyder sjuk mage och inflammerad tarm, värk, extrem trötthet samt att jag inte kan äta vadsomhelst längre och att jag måste ha livslång medicinering. Förra året och första halvåret 2015 testade jag ett otal olika mediciner (cellgifter bl.a.), den ena vidrigare än den andra och mådde jag inte dåligt innan, så mådde jag åtminstone sämre än nånsin under dessa tester.

En av de, för mig, jobbigaste symptomen är tröttheten. En helt obeskrivlig trötthet som, ja, just det, inte går att förstå om man inte känt den. Och det blev bara värre av varje medicin som jag testade.

De senaste tre månaderna har jag fått prova en ny medicin, en spruta som ska hålla ordning på lederna och magen. Den ska komplettera de sex andra tabletterna som jag tar morgon och kväll och B12-vitaminen som jag ska äta resten av livet. Och det funkar (hittills). Jag mår bra, lederna är starka och jag är inte lika trött som jag blev av de andra tabletterna som jag åt innan.

 

Men jag skulle inte må så bra om jag inte kompletterade tabletterna och sprutan med det kanske viktigaste. Motion. Jag måste motionera för att inte ha ont i kroppen, för att kunna sova utan att vakna flera gånger varje natt, för att inte vara sur och grinig för att jag är så trött och har ont och ja, ni fattar, för att må bra helt enkelt. Och jag gör så gott jag kan.

Jag tränar inte för att få muskler eller för att bli smal eller för att nå nåt utsatt resultat i nåt lopp. Jag tränar för att överleva.