Jamen, det gick ju jättebra att rapportera regelbundet från Almedalen i år. Not. Ledsen för det, men som jag sa i förra inlägget går ju veckan ut på att umgås med människor och typ allt annat än att sitta fast vid en dator.
Jag hann med ett antal seminarier, men hade framför allt den stora förmånen att träffa spännande människor. Av alla de slag 😱. Att jag skulle stå med Jonas Sjöstedt på Annas scen och ta selfies var kanske det mest oväntade under veckan. Uttrycket ulv i fårakläder blev plötsligt personifierat…
Däremot var ett av de mest minnesvärda och sympatiska mötena det med Niklas Wykman som inte bara bjöd på intressant samtal utan också introducerade veganglassen i mitt liv. Jag som hittills varit en militant veganmotståndare har nu ägnat kvällarna åt att googla efter försäljningsställen som har denna fantastiska glass som fungerar i min Crohns-mage. Tack Niklas!
Ett seminarium som jag hade mycket behållnin
g av var “Sweden – USA Connected for progress and prosperity” i Gate Almedalen, Swedavias smarta lokal i Almedalen. Avslutningen med Marcus Oscarssons kommentarer om
presidentvalet i USA var speciellt kul för mig som älskar valrörelser, kampanjarbete och politisk strategi. Tyvärr är jag inte mindre rädd för Trump nu…
Återigen – årets Almedalsvecka kändes inte som den viktigaste veckan för mig i min nya roll som politisk sekreterare, utan jag samlar kraft inför 2018 och hoppas på fler valfokuserade seminarier redan 2017. Detta medförde att jag kunde, med gott samvete, ta mig utanför Visbys murar och visa goda vänner några av mina guldkorn på den vackra ön. Självklart i snyggt stripe’ad bil.
Det går självklart inte att lämna rapporteringen från Almedalen
utan att avsluta med en kommentar om Anna Kinberg Batras tal. Och det var så bra och inspirerande att jag vill ägna det ett helt inlägg.
Till dess låter jag bilderna tala: 
Låter som en lyckad vecka på underbara Gotland
Hej,
Ja, det var det verkligen! Kom dit nästa år vetja! 🙂