Det här med ordet flyktingkris – del 1.
Tänk att det kan gå mode i ord. Att ord som nästan ingen har använt tidigare plötsligt används av nästan alla. Som t.ex. nakenchock, tsunami, bogvisir, svininfluensa, selfie och selfiepinne – ja ni fattar. Och så nu, flyktingkris.
Varje människa som förstår, läser eller hör nyheter i dagens Sverige har hört ordet flyktingkris. Ordet är ett viktigt ord med stort allvar. Ordet verkar betyda olika saker för olika typer av människor. Vissa tycker det är ett ord som beskriver dagens situation i Europa med människor som söker skydd från kriget och förtrycket i sitt hemland. Andra tycker ordet innebär något jobbigt, smutsigt och besvärligt som förstör deras lugna vardag i förorten eller i den skånska myllan. Någon tycker ordet beskriver ett problem som alla måste ta tag i och hjälpas åt för att försöka lösa. En annan tycker inte det är något problem så länge han slipper se det och göra något åt det. Vissa tycker att alla måste engagera sig i ordet och hitta sätt att bidra hela tiden. Andra tycker att någon annan måste lösa problemet och få bort det från “my backyard”.
Det är kanske inte så ofta ett modeord har så många olika betydelser och värden. Själv ser jag också på ordet ur flera olika vinklar. Jag ser det t.ex. som en utmaning för mig som politiker, politiskt intresserad och engagerad i samhället att hitta bra svar på vad jag tycker man ska göra f
ör att hantera det ökade antalet flyktingar. Jag ser med förtvivlan på bilder av barn och familjer som lämnar landet och riskerar livet för en vardag utan krig i en främmande del av världen. Samtidigt är jag urless på att läsa ordet flyktingkris varje dag, i varje artikel, tråd eller tweet. Vad hände med alla andra problem liksom? Har ordet nån slags outtalad utslagsröst? Alla andra problem i samhället blir mindre viktiga i skuggan av flyktingkrisen?
Jag funderar också på om man använde ordet på samma sätt 1944 när mina föräldrar och ca 35 000 andra ester och balter – och ett enormt antal finska krigsbarn (ensamkommande flyktingbarn?) – kom till Sverige. Kände sig min mamma och pappa som en del av en kris? Hur hanterar man den känslan? “Jag är ett problem och ställer till med en kris i landet som jag flyr till. Alltså landet som jag flyr till för att det är krig i mitt eget hemland.”
Ordet flyktingkris kommer förmodligen att gå till historien som 2015 års mest använda ord. Och vad gör vi åt det? Egentligen? Somliga tänder eld på flyktingförläggningar. Andra samlar in prylar och kläder in absurdum. Vad hände med lilla landet lagom? Vart är vi på väg?











rer hela vägen till skolan, parkeringsplatser – ehhh, vah?


Efter ca 2,5 timmars kaos, lagrum, 
inte ville lämna. Tänk er in i den situationen själva. Det här var 1944. De tog med sig det de trodde de skulle behöva och verkligen inte ville skiljas ifrån. Nu är det 2015. Om kriget kommer och du måste fly, vad tror du att du tar med dig?
och släktingar från både Sverige, Estland och numera även Norge. Det var alltså mindre än ett år sedan och idag möttes många av oss igen på hans begravning.
e ju alla vara nöjda och glada nu. Alla tycker det är bra, stabilt och att en genomtänkt politik förs och att de fick det de röstade på. Det märkliga är att ingen har någonsin träffat någon som tycker det. Istället känns det som om det trygga landet har drabbats av en rejält tung och svår bakfylla. Alla mår dåligt och gnäller, regeringen stoppar sina huvuden i sanden och bryter löften, oppositionspartierna har satt sig i olika hörn och surar. Och någonstans i röran ska det finnas en statsminister som mår allra sämst. Men plötsligt. Plötsligt ber varenda kotte oss att öppna våra hjärtan.