Man brukar säga att man inte kan leva utan dem. Att livet vore så besvärligt om de inte fanns där för oss. Ibland kan man vara irriterad på dem, ibland fullkomligt älskar man dem.
Några är smutsiga, otrevliga och luktar illa. Andra är snygga, välputsade, nästan skiner och doftar fantastiskt. Ibland blir man imponerad av deras finesser och andra gånger är de helt vanliga och tråkiga.
Det händer att man längtar, trånar och nästan brister av saknaden efter dem. Men ofta tänker man inte ens på att de finns där för en. Man tar dem för givet liksom.
Jag är lyckligt lottad och har faktiskt två egna. Men jag gillar nog den senaste lite mer.
Den ena är lite längre och smalare än den andra som är lite mer kort och knubbig. De har sina fördelar båda två och de finns där för mig när jag behöver dem. Varje dag, alla tider på dygnet. Hur tråkig jag än är och hur dåligt jag än mår. No matter what.
Idag slog det mig att vi sällan tänker på att de också har en egen internationell dag. Den 19 november är det deras dag.
