Nu känns det som om det kan vara på plats med en rivstart efter en skön och slapp sommar med minimalt intellektuellt och/eller politiskt engagemang.
Så jag inleder hösten, eller kanske ska jag säga höstterminen eftersom det idag har varit en varm och fin sommardag och inte särskilt höstlikt alls, med ett frustrerat inlägg. Jag måste nämligen få ventilera min irritation över den höjda arbetsgivaravgiften för unga som regeringen så fiffigt har höjt fullt ut under sommaren. Att ungdomsarbetslösheten gått ner under åren då avgiften sänkts är inget som regeringen tänker ta hänsyn till. De jobben som ungdomar kunnat få t.ex. i restaurangbranschen är ju inga riktiga jobb, säger Stefan och gänget. Jag säger suck.

Visst, försäljningen på restauranger har inte gått ner, än. Men tro mig, det är bara en tidsfråga innan människor upptäcker att det blivit dyrare, låter bli att äta ute, gör lunchlådor och tvingar restaurangerna att minska personalstyrkorna. Vilka tror ni får gå först, vilka kommer ha svårare att få sin första anställning eller kanske ett lärlingsjobb efter kockskolan när det blir lika dyrt att anställa en oerfaren, lite vilsen ungdom som en fullärd hovmästare, servitör eller kock?
Och det stannar ju inte bara i restaurangbranschen.
Härom veckan diskuterade vi på Comfort Karby VVS de rejält ökade lönekostnaderna på företaget. Den största boven, ca 600 000kr senaste året, kan ekonomichefen direkt härleda till de höjda arbetsgivaravgifterna för unga.

Comfort Karby VVS är ett företag som drivs av Johan Lundgren som inte bara är duktig på energi och VVS, utan även brinner för att hjälpa unga att hitta rätt i arbetslivet. Han erbjuder ofta praktikplatser till studenter, sommarjobb, anställer gärna nyutexaminerade, uppmuntrar alla prao-elever att utbilda sig till rörmokare och drifttekniker och han deltar flitigt på mässor för att marknadsföra den inte alltid så lockande rörmokarbranschen.
Under åren 2007-2014 anställde Comfort Karby VVS flera unga rörmokare direkt från skolbänken och tog in ungdomar som inte visste vad de skulle syssla med, men kunde kanske tänka sig att bli t.ex. badrumssnickare eller plattsättare. De fick gå dubbelt med äldre erfarna hantverkare, lära sig yrket, bli självständiga och delta i utbildningar. Några fastnade för yrket, andra inte, men många fick en chans. Frågan är hur många som hade fått den chansen utan den sänkta arbetsgivaravgiften?
Jodå visst, jag skrev att Johan alltid har brunnit för att hjälpa ungdomar, men företaget måste gå runt också och 600 000kr/år är mycket pengar.
Snart får svenska småföretag börja trycka egna pengar för att ha råd att anställa.
Bra tänkt, Stefan. Verkligen. 🙁